En av Kinas äldsta folkliga högtider är höstfestivalen, som i år infaller den 27 september. Det här är en tid för familjer och vänner att träffas och kalasa på månkakor, medan de i minnet återkallar legenden om mångudinnan Chang´e.

Höstfestivalen kallas på kinesiska för Zhongqiu och har sitt ursprung i ritualer nedtecknade för 3 000 år sedan, i början av Zhoudynastin (1046-771 f. Kr). Den infaller på den femtonde dagen i den åttonde månaden i Kinas traditionella kalender, som kombinerar 13 mån-månader med 24 ”jieqi”, solperioder.

Zhongqui är en glädjerik tid, då bönderna traditionellt har bärgat sina skördar. Fullmånen som visar sig den här dagen är, på en mer andlig nivå, att betrakta som en symbol för att årets skördearbete är avklarat. Höstfestivalen är en dag då familjemedlemmar och älskande par återförenas, särskilt gäller det de som varit åtskilda länge.

Månen och solens cykler

Eftersom den kinesiska kalendern kombinerar både mån- och solkalendern, kallas den för månsolkalendern. Solen delas in i 24 delar, sex per årstid, vilka motsvarar de förändringar i vädret som var viktiga för det lantliga livet i Gula flodens dalgång, den plats som är den kinesiska civilisationens vagga.

Det kinesiska året har 13 mån-månader som var och en har en längd på 29 eller 30 dagar. Månaden börjar vid nymåne och når fullmåne i månadens mitt. Vid den här tidpunkt är den synliga delen av månens yta belyst av solen och reflekterar ljuset till jordytan.

Höstfestivalen har en viktig innebörd som ett tillfälle att fira säsongens skörd. I den kinesiska kalendern börjar hösten i början av det vi kallar augusti, och hösten slutar i slutet av november.

En kombination av skörd och eld karaktäriserar den kinesiska hösten. Bönderna i det gamla Kina brände det som återstod när skörden bärgats. Askan blev gödning till nästa odlingssäsong.

Indelningen av året och de fyra årstiderna i meningsfulla mån- och solcykler, ger användarna av den kinesiska kalendern en djupare förståelse av, och koppling till, naturens egen rytm.

Början av den kinesiska hösten kallas ”Liqui” och kommer tidigt i augusti. Den förknippas med skördens förberedelser och stora variationer i temperaturen, en eller två veckor kallas ”höst-tiger”. Så följer solperioden ”chushu” som markerar slutet på den hetaste tiden, som infaller under senare delen av augusti.

Temperaturskillnaderna beror på de tidiga höstregnen som kommer i vågor och förebådar den kallare tid som kommer. Den regniga perioden, då sommar övergår till höst, är en tid för plöjning, nyplantering, fiske och tillbedjan. Bönderna betygar sin vördnad för fältens gud och offrar till honom i förhoppning om en god skörd som ska klara dem genom vintern.

Efter detta börjar morgondaggen visa sig. När dagarna blir svalare tynger daggdropparna ner bladen och de blir tyngre och tyngre vilket återspeglas i namnet ”Bailu”. Det är en solterm för tiden innan höstdagjämningen, en balans mellan sommar och vinter. Nu firas höstfestivalen.

Chang´e månens gudinna. Illustration Ziyou Huang /Epoch Times

Under mångudinnans vakande öga

Enligt kineserna har vi nu nått mitten av hösten. Det är en bra tid för bönderna att fira, då de har slitit hela sommaren och hösten. Nu kan de skörda frukterna av sitt arbete under den klara fullmånens sken.

Runda månkakor är kanske den mest kända och älskade sidan av höstfestivalen i modern tid. Kakan ska delas i bitar och delas ut bland familjemedlemmarna för att bekräfta hushållets sammanhållning.

I det gamla Kina deltog inte bara vanligt folk, utan också ämbetsmän och adeln i religiösa ceremonier för att vörda himlen, jorden och myriaderna av gudomar. På höstdagen bad ämbetsmän till Chang’e, månens gudinna, för det sades att hon under den här tiden regerade över jorden.

När den kyligare tiden kommer med dagg, då blommor och ogräs vissnar, blir bara den tåliga och vördade blomman krysantemum kvar på fältet. När frosten kommer djupnar hösten och löven faller.

Höstfestivalens teman av fullbordan, återförening och separation återfinns även i den gamla legenden om Chang´e. Den finns i många versioner, men de flesta berättar om att Chang´e en gång var en vanlig dödlig människa. Hon var den vackra hustrun till mästerbågskytten Hou Yi, innan hon företog sin ödesdigra färd till himlen.

Hennes man Hou Yi hade skjutit ner nio solar som annars skulle ha förbränt jorden. Som belöning fick mannen en himmelsk dryck som skulle göra honom och hans fru odödliga. När Hou Yi var borta från byn kom en skurk och avkrävde hustrun drycken. Hon bestämde sig för att dricka den gudomliga drycken, hellre än att ge den till skurken.

Chang´e svävade upp mot himlavalvet och stannade först när hon kom till månpalatset. Gudinnan sägs leva där i sällskap med en jadekanin, och hon följer i lycksalig längtan den dödliga världens glädjeämnen och sorger.