På Helikopterplattan i Gamla stan samlades på 1980- och 1990-talet Stockholms skinheads.
Viadukten mot tunnelbanan sprutades full med rasistiska slagord, nazistsymboler och bokstavskombinationen BSS.
Bevara Sverige svenskt.
Den fascistiska rörelse ur vilken partiet Sverigedemokraterna växte fram, nu landets tredje största parti.
Och ett par veckor efter att detta parti med rötter i det rasistiska Bevara Sverige Svenskt fått nästan 13 procent av folkets röster väljs deras partisekreterare Björn Söder till posten som andra vice talman i riksdagen.
En man som jämfört homosexualitet med pedofili och att ha sex med djur, som kallat islam för det största hotet mot västerlandet och försvarat diskriminering mot romer ska alltså inneha ett av de högsta ämbetena i riket och utgöra en viktig symbol för den svenska demokratin.
En lika skrämmande som frustrerande utveckling. Särskilt som det inte verkar bita hur man än försöka angripa denna svulst av fascism och främlingsfientlighet som nu växer alltmer accelererat i det svenska samhället.
Att ta debatten hjälper inte, att inte ta debatten hjälper inte, svulsten verkar dessutom fullkomligt immun mot politiska skandaler som skulle få vilket annat parti som helst att rasa ihop.
Det jag emellertid har svårast att förstå är alla människor som säger att denna utveckling mot det intoleranta och fördomsfulla är något ”osvenskt”. Alla dessa utrop om att ”Jag känner inte igen mitt land!”
Herregud, det rasbiologiska institutet var en svensk uppfinning som mer eller mindre kopierades av de tyska nazisterna!
Det J med vilket judarnas pass stämplades i Nazityskland tillkom på svensk begäran för att man skulle ha lättare att identifiera de judar som försökte ta sig in i landet!
I Sverige tvångssteriliserades tusentals och åter tusentals människor mot sin vilja för att vi i den sociala ingenjörskonstens namn skulle framavla en så stark och livsduglig ”svensk” ras som möjligt!
Så sent som för några månader sedan nekades en romsk kvinna ens att äta frukost på Sheraton hotel och det avslöjades att den svenska polisen ända tills alldeles nyligen fört register över romer.
Homosexualitet var förbjudet i Sverige fram till 1944 och det är bara några år sedan som de sista apartheidlagarna avskaffades i Sverige och samkönade äktenskaps tilläts.
Vilket Sverige är det ni inte känner igen?
Det är ju snarare toleransens och mångfaldens Sverige som är nyfödd och skör.
Hur kunde någon tro något annat?
Det farligaste som finns är att ta friheten för given. Att tro att utvecklingen bara kan gå framåt.
År 1919 grundande Magnus Hirschfeld ”Institut für Sexualwissenschaft” i Berlin och staden blev på 1920-talet på många sätt en fristad för homosexuella och utgjorde fröet till den första homosexuella frigörelsen. Ingenstans i världen hade dittills varit så tolerant och frisinnat.
Endast drygt tio år senare hade Hitler tagit över makten i Tyskland, institutet skövlades, de homosexuellas barer, föreningar och tidskrifter förbjöds.
Om ni inte tror att det kan hända igen, tänk en gång till.
Inte en mänsklig rättighet eller frihet har vunnits utan tålmodig politisk kamp och personligt mod.
Inte en rättighet eller frihet kommer vi att få behålla om vi inte varje dag är beredda att slå vakt om och fortsätta den kampen.