Länk till "Brevet till regeringen, politiker och massmedia".

 

Jag vaknar tidigt och med svåra nacksmärtor. Det var ingen bra natt.

Jag sitter och läser en stund och tittar lite på TV och ser att det är full fart där som vanligt, går upp och går, sträcker på mig och står och tittar på fåglar.

Margareta har åkt till arbetet. Hon kommer att vara bort ända till sent i kväll. Hon har utbildningar hela dagen och kvällen, så nu skall jag göra i ordning mig och göra mitt Qigongpass och äta frukost.

Jag har haft ett samtal med försäkringskassan om hur jag skall göra med läkarintyget som jag fick häromdagen. Jag trodde detta sköttes elektroniskt, men så är det tydligen inte alltid, jag skall avvakta en blankett från försäkringskassan och skicka in intyget tillsammans med det.

Den här dagen har varit svår. Det har blivit mest att titta på TV, sittandes, liggandes och ibland stående. Det är sen eftermiddag och jag skall ta en promenad efter noggranna förberedelser.

Nu har jag gått en liten sväng och lyssnat vidare på ett par kapitel i Peter Englunds essäsamling. Den första handlade om skruvmejselns historia och den andra handlade om massagestavens historia. Jo det fanns en hel del att säga om dessa uppfinningar. När jag kom tillbaka till lägenheten så tittade jag först till barnbarnen, som är ensamma en stund på kvällen. Den äldre hade fysikläxa, som handlar om mått och mätningar. Han tycker det är lite tråkigt, så för att få det intressantare så berättade jag om arkivmetern och dess tillkomst i Paris i samband med franska revolutionen och från det så kom vi in på att metaller utvidgas och krymper i förhållande till vilken metall det är och dess omgivande temperatur och det ledde oss in på vad ”solkurvor” är och vilka katastrofer de kan orsaka för att slutligen berättar jag om Gustav Dalens uppfinning AGA-fyren, där han bland annat använde metallens egenskaper till att skapa obemannade fyrar och hur han blev blind på grund av en skada i arbetet. Denna gång är inte landstinget Sörmland och Kinnarps skyldiga......!

Ja, nu börjar klockan närma sig midnatt och de långa och ensamma timmarna börjar.

2 februari 2012

Jag sitter tidigt på morgonen och tittar ut över de snötäckta gärdena. Det ser kallt ut.  Om några timmar skall jag åka på Qigongträning. Jag känner mig nedstämd och får därför ta en minut i taget, för jag blir lätt passiv när jag känner på det här sättet, vad jag verkligen skulle vilja göra, kan jag inte göra och det är att åka skidor eller skridskor för den delen. Jag saknar det.

Jag genomförde Qigongpasset, men det gav mig sådana problem med ryggen och nacken, framförallt nacken så att jag blev säng och stolsliggande resten av dagen med två undantag, mina döttrar bjöd på kaffe och semla och det andra var ett tv-program om hur svårt det är att få en skada på arbetet godkänd som arbetsskada. Jag vet inte om det var Qigong som utlöste det eller om det hade kommit ändå.

Den här dagen hade jag helst strukit ur kalendern, den gav mig inget mer än smärta, yrsel och illamående.

3 februari 2012

Det har varit en besvärlig natt. Jag sitter och tittar ut över ett fruset landskap och termometern visar minus 20 grader.

Det är dags för frukost och smärtstillande, men först blir det Qigongpass.

Efter en utmärkt frukost, som jag för en gångs skulle kunde njuta av till fullo (oftast är jag illamående på sennatten och på förmiddagarna), bacon, ägg, juice och bröd.

Jag har haft ett samtal med min tilltänkta advokat. Vi skall träffas på måndag, under förutsättning att Margareta kan skjutsa mig. Det är för långt för mig att sitta bakom ratten.

Jag har även haft ett samtal med AFA, denna jävla, omänskliga institution. Jag ville försäkra mig om att överklagande tiden är sex månader och det var den, så jag har på mig att överklaga till deras AFA:s omprövningsavdelning senast 11 juli 2012. Den här avdelningen är tillsatt av tjänstemän från AFA och de gör en opartisk bedömning. Jo du läser rätt jag fick det beskedet, ”en opartisk bedömning”. Nå varför bryr man sig att överklaga när utsikterna till att få godkänt som arbetsskada är så små. Först och främst är det för att ta bort den förolämpning som AFA har skickat till mig nu, två gånger, där de säger att det finns inget samband mellan olyckan på arbetet och dina skador och du skulle struntat i att gå ”den rätta vägen” inom vården, alltså via vårdcentraler som jag avvisades ifrån tre stycken och sist men inte minst så säger AFA att, du är ändå för gammal så du hade fått de problem du har ändå.

Margareta och jag åt lunch och sedan vilar jag för ryggvärkens skull. På posten idag så återfinner jag ett brev från Kinnarps försäkringsbolag; länsförsäkringar Skaraborg. När jag läser det så känns det som om jag fått ett knytnävsslag i ansiktet, samtidigt som de spottar på mig. Jag citerar ”Med hänsyn till uppgifter i journalanteckningar och konsultation med medicinska rådgivare i ortopedi anser vi att olycksfallet den 12 oktober 2010 orsakat en akut läkningstid på c a 2 – 3 veckor. Vi kan därför lämna en avrundad skattefri ersättning på 2000 kr för sveda och värk, vilket vi överför till ditt bankkonto enligt tidigare uppgift.” Är detta rättvist eller rimligt? Nej det är det inte och jag ringer därför upp RS på försäkringsbolaget och för klarar vad jag anser om detta. Oacceptabelt, jag avvisar detta, jag överklagar. Försäkringsbolagets ställningstagande är orättvist, kränkande och helt felaktigt. Handläggaren skall skicka mig den medicinska utlåtandet från sina så kallade experter och jag skall ta upp detta med min advokat på måndag.

Jag får samtal från patientnämnden, där hon meddelar att man ännu inte fått ut några uppgifter från TeleQ om mina samtal den 14 oktober 2010, men att tekniker håller på och arbetar med detta. Hon har inte fått tag på Eva Bågenholm för att fråga varför journalanteckningar inte gjorts dels av den person som jag mötte i receptionen och dels av Eva Bågenholm själv.

Det här är nästan för mycket för att man skall orka med, jag känner hur nackvärken och huvudvärken ökar och hjärtat slår oregelbundet och hur jag blir ohälsosamt arg. Jag måste lägga mig ner.

Klockan är två på natten och jag får inte en blund i ögonen. Jag har så ont i ryggen och i nacken, så jag vet inte vad jag skall göra. Jag kan inte ta mer smärtstillade, jag har redan tagit fler ön den rekommenderade dosen. Jag önskar Kinnarps och landstinget Sörmland åt helvete, som de har ställt till det för mig. Jag förbannar den dag jag fick Kinnarps jävla kontorsstol under mig. Det är inte bara jag som far illa, hela min familj får ta smällen för Kinnarps misstag och landstinget Sörmlands tafflighet att sköta arbetsmiljön och mycket annat.

Det värker så det bultar i öronen, hur skall jag klara den här natten?

4 februari 2012

Tankarna har malt hela natten. Varför gjorde jag inte si och varför gjorde jag inte så? Det är ganska meningslös sysselsättning som hjärnan ägnar sig åt, det går ju inte att skruva tillbaka tiden och göra om och därför blir det destruktivt att tänka på det här sättet. Det sätter ner humöret. Men om man nu får leka med tanken om att man kan göra om saker här i livet, så skulle jag vid olyckstillfället 12 oktober 2010 legat kvar på golvet och skrikigt rakt ut efter en ambulans. Detta hade förändrat allt, i stället för att låtsas för sig själv om att inget har hänt och att smärtan nog går över bara jag får vila lite och ta några värktabletter. Nu sitter jag här med facit, övergiven och utlämnad till anonyma läkares bedömningar och med dåliga förutsättningar dels att rätt behandling av rätt kompetens så att jag blir bättre och också med mycket dåliga för att få ekonomisk kompensation för det lidande jag oförskyllt drabbats av.

Jag startade morgonen med Qigong och sedan läste jag nyhetsrubrikerna på nätet. Jag ser att man dödar sina medborgare i Syrien, Löfven är antifeministisk och att det skall bli demonstrationer mot Acta-avtalet i Stockholm idag, ja, man lär sig mycket.

Tidigt på förmiddagen fick jag massage av Mats. Det kändes mycket bra efteråt. Jag blir mycket avspändare i kroppen och smärtan minskar något.

Margareta och jag åt frukost och nu sitter jag vid datorn och skall publicera ytterligare en dag i mitt liv.

Jag har inte gjort speciellt mycket idag. Det var en vanlig dag med värk i ryggen och nacken. Det som kanske var lite annorlunda var att jag hade då och då mycket ont i högra knäet.

Det är konstigt när jag tänker tillbaka, från olyckan 12 oktober 2010 fram till idag, jag borde ju känna mig bättre?! Men jag gör inte det eller har jag glömt bort hur det känns att vara bra, det kanske är det här som är normaltillståndet, att ha värk i rygg och nacke och knän och att det toppar då och då med närmast outhärdlig smärta som inte värktabletter ibland rår på.

Nu är klockan nästan 1 på natten till söndagen och jag kan inte sova på grund av smärta och spändhet i kroppen. Det verkar som om massagen den här gången inte fick den verkan den brukar få. Jag får försöka se på TV, vilket skit som helst som sänds bara det håller mig vaken, allt är bättre än att värka sönder i mörkret i en säng. Margareta gjorde det rätt som sover i ett annat rum.

5 februari 2012

Jag vaknar tidigt och känner efter i kroppen. Hur skall den här morgonen bli? Det finns väl ingen anledning eller orsag till att hoppas att man skall vakna upp och att man skall vara smärtfri, som en vanlig morgon innan den 12 oktober 2010, men man kan ju alltid hoppas. Ja det värker inte mer den här morgonen eller någon annan morgon, kanske det blir en bra dag?! Jag avvaktar med att ta smärtstillande och försöker i stället läsa lite och slappna av. Det går bra en halvtimme sedan smyger nackvärken och huvudvärken sig på och då går det inte att läsa, är det ”bara” ryggvärk då kan jag läsa hyfsat ostört bara jag ändrar position på ryggen då och då.

Jag och Margareta äter frukost och sedan skriver jag lite och läser lite, sitter en stund, står en stund, går omkring i lägenheten en stund och så upprepas det mönstret som en oändlig loop.

Vid ettiden så tar vi bilen och åker till ett naturområde så att jag skall kunna gå lite under överinseende av Margareta. Vi gå och småpratar lite om ditt och datt. Det blir inte så lång promenad, några hundra meter, för mitt hjärta börjar ställa till problem. Vi är båda oroliga för framtiden, Margareta har haft tunga jobb i hela sitt liv och det har slitit på hennes höfter och axlar, sedan fick hon ju beskedet om att hon blev arbetslös våren förra året, på grund av misskötsel av dåvarande ledningen i Röda Korset bestående av Bengt Westerberg och Christer Zettergren.

Nu är jag tillbaka till hemmet och skriver mina sura kommentarer om omvärlden.

Jag skall kolla om det finns någon fotboll att titta på, helst vill jag se Chelsea mot Manchester United, men de brukar gå på Viasat och det har inte jag tillgång till.

Det blev ingen fotboll och det blev inget mer än att titta på TV försöka koncentrera sig på att läsa, vilket inte går något vidare bra. Blicken glider utmed textraderna, men jag har svårt att ta till mig vad orden bildar för djupare betydelse och förstå det.

Jag gjorde något i varje fall när det gäller AFA. Jag gick till deras hemsida och tittade på deras facebookkoppling och så lade jag in en kommentar med hänvisning till min blogg. Det skall bli intressant och se om någon på AFA kommenterar mitt inlägg.

Jag håller mig vaken framåt ett-tiden då jag tar smärtstillande.

6 februari 2012

Jag har vakat i natt från klockan fyra. Man ligger och funderar på situationen och vad man skall göra och inte göra.

Idag skall jag till en för mig ny läkare på vårdcentralen Åby, DM. Det blir ännu en läkare att rabbla upp historien från 12 okt 2010 och framåt, för.

Jag gör mitt Qigongpass och det går hyfsat, sedan sätter jag mig vid datorn. Kanske jag skall göra någon form av statusrapport för dagen som den hittills har varit. Jag har ju medvetet undvikit smärtstillande på morgonen för att verkligen kunna känna hur kroppen mår vid läkarbesöket.

Innan jag åker till vårdcentralen så försöker jag få tag på HZ som S tipsade om, men han har stängt sin praktik till 15 februari. Jag söker även JE (som jag kom i kontakt med via företagshälsovården Feelgood på mitt arbete), men han var inte anträffbar.

 

Symptom	Klockan 5	Innan Qigong klockan 8	Efter Qigong kl 9
Tinnitus, båda öronen	Ja	Ja	Ja
Yrsel	Ja	Nej	Nej
Illamående	Ja	Nej	Nej
Nackvärk	Svagt	Ja	Ja, mycket
Huvudvärk	Svagt	Svagt	Svagt
Höger axel ont	Svagt	Ja	Ja mycket
Ländryggen ont	Svagt	Ja	Ja
Höger knä ont	Svagt	Ja	Ja
Vänster knä ont	Svagt	Svagt	Svagt
Hjärtat ”hoppar”	Någon gång på morgonen	Nej	Nej
Stickningar i hjärtat	En stund innan insomning igår	Nej	Nej
Nedstämdhet	Ja	Nej	Nej
Koncentrationsproblem	Ja, vid försök att läsa	Vet inte	Vet inte
Magproblem	Nej	Nej	Nej
Domningar i tåspetsarna	Ja	Ja	Ja

 

Jag åkte till Åby vårdcentral och träffade DM och en läkare under utbildning, som jag glömt namnet på. Det var ett bra möte där jag tog upp tre saker, som jag behöver hjälp med.

•       Finns det något man inom sjukvården kan göra ytterligare för mig som inte redan gjorts eller görs?

•       Förlängning av min sjukskrivning bland annat för att jag skall orka genomföra MMR-kursen.

•       Med anledning av AFA:s avslag så vill jag ha hjälp med frågan. Finns det någon eller någon läkare som kan bidra till att vederlägga förtroendeläkarnas utlåtanden.

DM föreslog att jag skall komma på fredag klockan 8.30 för att starta en grundlig utredning om vad som kan göras, då får jag även läkarintyget.

Jag fick ett gott intryck av läkaren och ser fram mot fredagen.

Sedan åkte jag till Linköping för att träffa advokat US, det var med stor möda jag tog mig dit. Jag fick stanna och vila vid Statoil i Norsholm och på ett ställe till.

Vi samtalade i knappt två timmar efter att han bekräftat att han skall hjälpa mig. Jag berätta hela historien från början till slut och vi tittade på AFA:s läkarutlåtanden och där var han tydlig med att det viktiga är att hitta specialister, helst auktoriteter inom området som kan vederlägga förtroendeläkarnas utlåtande. Vi kom överens om följande:

•       U kontaktar mitt försäkringsbolag för ansökan om rättshjälp.

•       U skickar mig fullmakt, skriver på och returnerar, som han kan använda.

•       Han har en idé om att agera samtidigt mot både AFA och Länsförsäkringar Skaraborg.

•       Han skickar ett brev vardera till AFA och till Länsförsäkringar Skaraborg.

•       Han skall lyssna runt efter läkarspecialister, som jag skulle kunna konsultera.

•       Jag skall skicka honom Länsförsäkringar Skaraborgs förtroendeläkares utlåtande när jag får den.

•       Vi diskuterade mitt förhållande till landstinget och det bristande arbetsmiljöarbetet. Här vilar det tills vidare.

Jag fick gott intryck av U och ställer stora förhoppningar på honom då mitt omdöme på grund av sviterna av skadan inte är att lita på. Det var knappt jag kunde ta mig hem trots smärtstillande, det var på tok för mycket bilåkande och sitta vid ratten. Jag är utslagen resten av dan och det är med stor möda jag klarar skriva det här.

7 februari 2012

Jag somnade in med fruktansvärd huvudvärk igår och vaknar med huvudvärk, inte lika kraftigt men ändå värk Jag skall försöka undvika smärtstillande eftersom jag skall på Qigon om några timmar klockan 9.30.

Nu är klockan strax för 12 och jag kom nyss hem från träningen. Den var påfrestande, främst för kroppen, det finns vissa övningar som jag inte kan göra fullt ut och som startar en våg av smärta i nacke och rygg. Trots detta så kan jag konstatera att träningen ger mig mer positivt än negativt. Nu skall jag vila och låta värktablett göra verkan och så skall jag ta en kort promenad under förutsättning att grannen finns till hands med bil för hämtning om det skulle behövas.

Jag läser på Aftonbladets hemsida att statsminister Fredrik Reinfeldt tycker/vill ge möjlighet att arbeta till 75 års ålder, hur han nu uttryckte det. Det är lätt för en politiker som har ordnat för sig själv så att han kan pensionera sig vid femtio års ålder med en mycket bra pension.

8 februari 2012

Jag vaknar mycket tidigt med smärtor i nacken och ryggen, dessutom har jag ”stickningar” i hjärtat, det kommer inte ofta, men det gör mig jävligt orolig. Skall jag få problem med hjärtat också förutom allt annat skit jag fått på grund av arbetsskadan?

Jag går upp och skickar mail till advokaten med två filer, dels läkarutlåtandet från JE med anledning av magnetröntgen (28 april 2011) och så min handskrivna anmälan om arbetsskada till AFA (5 november 2010).

Jag ringer även ortopedmottagningen när det öppnar klockan 7.00 för att försöka få tillstånde ett möte med ortoped HMA, som jag träffade för undersökning 18 december 2010. Ortopedmottagningen skall ringa tillbaka vid 10-tiden.

Jag har passat på att skriva ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt via Aftonbladet, Expressen och DN med anledning av hans funderingar om senareläggning av pensionsåldern och att vi medborgare skall lämna våra gamla (felaktiga?) tankar om pension och tänka nytt.

Jag försöker hela tiden få tag på JE men det ordinarie numret är upptaget och jag försöker med ett annat nummer på Läkarhuset Strömmen och de lovad skicka ett meddelande till honom.

Jag fick snabb återkoppling från Js sekreterare om att han fortfarande arbetar en dag i veckan åt Feelgood så nu har jag ringt till Feelgood och jag fick direkt en tid hos JE  på Feelgoods lokaler i Katrineholm i morgon eftermiddag kl. 14.45.

 Ortopedmottagningen ringde tillbaka på förmiddagen och de skall ordna tid med HMA om dels läkarintyg till AFA och dels råd om hur jag blir bättre.

Margareta håller på och monterar badrumsinredning och jag kan inte göra mycket mer än titta på och ge råd. Det känns inte kul att inte kunna lyfta, gå ner på knä osv.

På eftermiddagen åkte jag till min arbetsplats och hade ett samtal med H. Det var ett bra samtal. Jag berättade om vad jag gör under min sjukskrivning och mina planer för att bli bättre och det arbete jag får ägna mig åt för att få AFA att ändra sin avslag på arbetsskada. Vi samtalade också om min återgång till arbetet och jag förklarade att det tar jag ställning till efter MMR-kursen, därför att mitt fokus är att bli frisk efter arbetsskadan arbetet kommer den här gången i andra hand i stället för som det var i samband med olyckan då jag begick våld på mig själv och prioriterade arbetet och det höga pris jag nu får betala för det. Jag förklarade också att jag har ingen som helst önskan att jobba i närheten av politiker.Vi talade också om möjligheten till särskild avtalspension och H skall maila mig information om detta. Jag berättade för henne om mina prioriteringar utöver min hälsa som är följande. Komma tillrätta med AFA:s felaktiga beslut, komma till rätta med och överklaga Länsförsäkringar Skaraborgs beslut, börja förhandlingar om skadestånd med Kinnarps och överväga åtgärder mot landstinget Sörmland, dels på grund av bristerna i arbetsmiljön och sedan deras kriminella slapphet gentemot Kinnarps när det blev känt att företaget levererat felaktigt konstruerade stolar. Jag fick reda på utav H att Tommy Kägo har frågat henne vart jag har tagit vägen och hon har berättat som det var att jag är sjukskriven på grund av en arbetsskada. Jag berättade för H att jag bloggar om min skada och att han kanske hittat min blogg?! Vi kom slutligen överens om att vi hörs av till varandra i slutet på månaden på mail för att sedan på nytt ha ett personligt sammanträffande.

När jag åkte till och från Nyköping så fick jag stanna vid Stavsjö och gå ur bilen och sträcka på mig och ändå hjälpte inte det, jag drog på mig en ännu värre värk i rygg och nacke och nu när jag skriver detta så är det näst intill olidligt.

Jag lovade min yngsta dotter att vi skall gå på teater (det är en grupp funktionshindrade som har en föreställning) i morgon, jag hoppas verkligen att värken har minskat till dess.

Nu är det kväll och den långa vakan börjar.

9 februari 2012

Jag vaknade strax för klockan 4 i morse med en fruktansvärd nack- och huvudvärk. Jag tog smärtstillande, men det verkar inte som om det ”biter” fullt ut på värken. Det har gått en timma men det är fortfarande lika jävligt bara med en skillnad, nu mår jag illa tinnitusen är värre än någonsin. Skall jag försöka gå och läsa? Går det eller skall jag göra något annat?

 Jag åkte på Qigongträning och genomförde den. Jag blev inte riktigt lika illa däran efter träningen som tidigare och det beror på att jag var tvungen att ta smärtstillande i morse.

Försäkringskassan hörde av sig idag, jag har tydligen fått en kontaktperson som skall guida mig fram till en fullt arbetsför och lydig medborgare och skattebetalare. Jag beskriv vad jag just nu håller på med och vilka läkarbesök som jag står inför och vilket helvete AFA ställer till för mig.

Nu är klockan strax 14 och jag skall åka till Katrineholm och träffa Feelgoods specialist Jan Ericson.

Jag träffade JE och diskuterade följande som jag sedan skickade mail till US om.

"Jag träffade idag Jan. Han är bekant med mitt fall i och med att han undersökte mig förra året och ordnade och tolkade magnetröntgen förra våren.

Jag ställde två frågor dels om det finns något som kan göras för mig så att jag blir bättre och dels om han kan skriva ett intyg som motsäger AFA:s förtroendeläkares utlåtande. J fick kopior dessa utlåtanden.

På den första frågan fick jag dystra besked. Han kan inte se något som går att åtgärda med kirurgi och att det smärttillstånd jag har kan hänga i, i flera år.

J säger att ett intyg/utlåtande från honom enbart kan ske på din uppmaning.

Så om du kontaktar JE via Feelgood i Katrineholm per telefon eller brevledes så fick jag uppfattningen att han skall ordna det.”

På kvällen följde jag med min dotter och svärson Christian på musikalen Hair  (En musikal om krig och kärlek). Det spelades på Arenan i Norrköping av Estetverkstan. Det var en bra föreställning och musiken och skådespeleri var bra. Ensemblen hade gjort allt själv, rekvisita, kläder, filmade inslag med mera.

10 februari 2012

Jag väcker Margareta kvart i sex hon skall iväg på arbete, jag har varit vaken på grund av ryggsmärta i ett par timmar.

Nu skall jag göra i ordning mig och åka till Åby vårdcentral för en grundligare undersökning av läkaren DM.

Jag undviker ta smärtstillande inför läkarbesöket.

Läkaren gjorde en noggrann genomgång av rörlighet och reflexer tillsammans med en AT-läkare. Det han konstaterade var att mina reflexer, känslighet och rörlighet på vänstra sidan, arm och ben var något nedsatt. Vad det innebär i förlängningen vet jag inte. Han sjukskrev mig så länge som MMR-utbildningen är planerad alltså till och med 2 mars. Vi samtalade om min fysiska status och den konstanta smärta som jag bär varje sekund. Han säger att han kan inte se någon fysisk orsak till smärtan och menar att om MMR inte fungerar helt och fullt så återstår smärtteam med representanter från olika discipliner inom sjukvården på Linköpings Universitets sjukhus. Vi skall avvakta till mars med andra ord om jag förstod honom rätt. Vad gav mig det här besöket? Ja ärligt talat så vet jag inte. Jag hade stora förväntningar på läkarbesöket och någon form av förståelse för vad som orsakat min belägenhet. Vidare hade det känts bra om han hade avvisat förtroendeläkarnas uttalande, vilket han inte gjorde, men han sträckte sig så långt som att ställa sig frågande till varför de inte har träffat mig innan de avger sina avslag.

Den här dagen kan jag stryka ur kalendern, när jag kom hem så tog jag mediciner och gjorde inte mycket mer än vilade och bytte ställning på kroppen då och då. Jag orkade inte/kunde inte genomför Qigong-programmet. Jag vakade in natten och somnade sent.

11 februari 2012

Min bror hämtade mig och skjutsade mig till Katrineholm där vi träffade våra syskon och mor och vi upprättade bouppteckning efter vår far som avled 30 november förra året. Vi gjorde en del planering för sommaren och de saker som vi har gemensamma intressen i och det var bland annat att byta tak på ett hus. Nu blir det kanske omöjligt för mig med tanke på mina kroppsliga problem, men jag orkar inte tänka på det. Jag vet att mina syskon tar hänsyn till det och anstränger sig lite extra även för min skull, men det känns för djävligt att inte kunna göra det som jag kunde göra innan 12 oktober 2010 allt bara för en slarvigt konstruerad stol och en arbetsgivare som inte tar sitt arbetsmiljöansvar.

Det blev ingen Qigong idag heller för jag orkar inte.

När jag kom tillbaka hem så vilade jag och sedan beslöt Margareta och jag att vi skulle tacka ja till att åka till en bowlinghall och träffa vänner. Det är ju så för mig att jag isolerar mig socialt eftersom det är så mycket jag inte kan göra och jag har svårt att hålla humöret upp, men nu så övertalade Margareta mig att vi skulle åka och vi fick skjuts av Anna. Vi hade några trevliga timmar tillsammans med vänner även om det för mig känns mycket ledsamt att stå och titta på när man spelar ett spel som jag alltid har tyckt vara så roligt att delta i. Efter bowlingen så gick vi till Peter och Ann som bor i närheten av bowlinghallen och åt god mat, sedan tog vi taxi hem. Det var en trevlig kväll med vänner och när jag förtränger det där med bowlingen så var det mest positivt den här kvällen.

Jag drömde i natt eller rättare sagt, jag kommer ihåg vad jag drömde i natt. Jag åkte skidor och det var underbart, solen skiner och det är pudersnö och jag åker på Himmelstalundsfältet och blir så där lagom andfått och vilar och tittar ut över hällristningarna som i drömmen inte är snötäckta utan man ser den röda ifyllning av ristningarna och solen lyser så starkt och jag har inte ont någonstans i kroppen.

12 februari 2012

Jag vaknade tidigt som vanlig och det har varit ett hyfsad natt med en handfull uppvaknande, men jag har nog inte varit vaken mer än fem till tio minuter. Jag läste lite och skrev lite på datorn. Nacken är inte största besväret nu på morgonen utan det är ländryggen Den ländrygg som AFA:s och Länsförsäkringar Skaraborgs förtroendeläkare inte har skadats och som jag därför inte kan ha ont i. Det är lite lätt surrealistiskt att fyra läkare som inte träffat mig och än mindre undersökt mig, sitter och levererar avslag som har sådan påverkan på min framtid. Vad är det för samhälle jag lever i?

Solen skiner idag och jag tar en kort promenad bort mot Herstadberg efter att först planerat detta. Det är mycket som skall funka så att jag kan gå säkert.

Det kändes ganska bra när jag kom hem så jag tog itu med Qigong direkt och därefter fick jag massage av Mats och det kändes mycket bra.

På eftermiddagen så åkte Magareta, jag och ett barnbarn in till Åbackarna i Norrköping och gick en promenad där. Det var fortfarande strålande väder trots att det var sent på eftermiddagen.

Nu är det kväll och den värsta tiden på dygnet börjar, att ensam vaka så länge som det går och att hålla de negativa tankarna borta.

13 februari 2012

Klockan är fem och jag är klarvaken. Nacken värker och jag skall ta smärtstillande och försöka sova en stund till.

Klockan är strax efter sex och Margareta går upp för att åka till arbetet. Jag kan inte sova utan försöker läsa och skriva lite på datorn. Jag tittar ut över mörkret på Kvillingsslätten och ser en nästan full måne lysa klart. Magen börjar värka, det har varit lugnt några dagar, men nu börjar den protestera mot all medicin jag tar.

Klockan är sju på morgonen, magvärken ger med sig, men jag kan fortfarande inte sova.

Jag har gjort mitt Qigongpass, men det var mycket svårt efteråt blev jag sittande och sängliggande i värk och illamående.

Nu är det strax efter lunch, jag skall försöka äta något och ta en promenad.

Det blev en promenad ingen promenad alls för jag mår för dåligt kroppsligt och mentalt.

Jag vakar fram till strax efter midnatt och somnar efter en stunds läsning.

14 februari 2012

Jag vaknar vid femtiden strax innan Margareta åker till arbetet. Det sista hon säger innan hon åker är att jag skall vara nyduschad och hyfsat klädd i eftermiddag vid fem-tiden. Undrar vad det är?

Jag äter frukost och känner mig hyfsat bra till mods, bara lite värk i rygg och nacke, sedan åker jag till Qigongträningen. Träningen ger mig mer smärta, men inte värre än tidigare. Det känns bra efter träningen. Vi samtalar sedan i grupp om vår situation som är förstås lite olika, men en sak har vi gemensamt vi måste arbeta med våra känslor vad gäller bitterhet och agg mot personer, företag och organisationer som vi tycker behandlat oss illa på något sätt när vi, som jag tror, alla oförskyllt har hamnat i  kroppsliga och mentala problem och att omvärlden, familjen, vännerna och arbetskamraterna i har förståelse för ens situation.

Nu är jag hemma igen och skall skriva lite och sedan vila innan överraskningen i kväll.

Överaskningen som blev stor bestod i att Margareta och en väninna till henne bjöd mig och hennes man på restaurang ”Saliga Munken” i Norrköping. Det är ett mycket trevligt matställe med bra mat och ett öppet kök där man kan följa tillagningen. Jag valde rårakor med fläsk och lingon och detta sköljdes ned med ett utmärkt tjeckiskt öl. Framåt 19-tiden så gick vi den korta biten till ”Flygeln” och slog oss ner i konserthallen. Det var fullsatt tror jag, kanske 500 personer. Mikael Wiehe och två musiker spelade i ett par timmar och mellan låtarna så fick vi lite politiska brandtal. Det får man väl ta även om man inte delar allt han säger, men duktig musiker med en stor musikskatt det har han. Jag lyckades inte sitta hela konserten utan var tvungen att gå ifrån och medicinera, för ryggen och nacken förstörde en del av upplevelsen.

Jag somnade sent eller tidigt hur man nu ser på det.

15 februari 2012

Klockan är strax efter fyra på morgonen och jag är upp och tar smärtstillande och tittar ut över snöandet i trädgården. Jag undrar om hyresvärden har skottat?

Det var en trevlig överraskning och upplevelse som Margareta bjöd mig på. Det kommer att vara ett fint minne att tänka på.

Margareta åker till arbetet vid halvsextiden, hon skall arbeta i Eskilstuna. Jag hoppas väglaget är bättre här än där. Visst det är dubbdäck på bilen, men det kan vara slirigt ändå.

Jag sitter och läser en lite skrift om Lord Haw-Haw och hans politiska virrigheter. Det är konstigt, men man kan se dessa knäppskallar och deras märkliga politiska visioner även idag, det är bara andra ansikten och andra tokiga infall. Borde inte politiker utsättas för någon form av lämplighetstest, i varje fall inom det parti där de vill verka?

Jag har kontaktat Åby VC (DM) för jag vill ha en remiss till någon psykolog som kan lämna läkarintyg om de psykiska skador som olyckan har orsakat mig och kanske ge tips om hur jag skall bli bättre mentalt.

Jag har även kontaktat HZ för att försöka få en tid hos honom för att dels få tips om hur jag skall bli bättre i kroppen och dels få ett läkarintyg som motsäger AFA:s och Länsförsäkringar Skaraborgs förtroendeläkares utlåtanden.

Jag har fyllt i en fullmakt till advokaten, som jag skall åka och posta idag.

Jag skall till HZ den 13 mars, men vad jag förstod på samtalet så finns inget större hopp om att den här läkaren skall gå emot ett utlåtande från en förtroendeläkare, men han kan kanske hjälpa mig att bli bättre?

Jag kan inte gå ut idag, risken att halka i lössnön är för stor. Det hjälper inte med broddar på kängorna.

Det blir att vila, gå omkring lite, ja ni vet hur det är när värken är olidlig i nacken och ryggen, men visst idag är det lite variation, det krampar under knäskålarna. Det var ju kul att den smärtan hittade tillbaka, det var ett tag sedan sist.

Klockan är strax 23 och den långa jävla vakan börjar.

16 februari 2012

Jag gick upp strax före Margareta alltså vi fem-tiden efter en orolig natt, nacken besvärar mig och jag har yrsel och illamående. Jag skriver lite och läser en stund och så är det dags för Qigong träningen på Hageby VC. Träningen går bra och sätter faktiskt inte igång den vanliga paralyserande smärtan i nacke och rygg utan ligger på en låg nivå. Vi har en del gruppövningar som går ut på att handskas med vår självbild, avsikten är väl att få lite distans till hur vi ser på våra fysiska och psykiska åkommor, att inte förstora dem utan att få rätt proportioner på dem och det är väl bra. Det är lätt att känna sig som ett offer och att därmed bli passiv eller också motsatsen att bli aggressiv och bitter och ingendera av detta är ju bra. På eftermiddagen hade Anna och Mats dragigt igång en brasa ute i en eldkorg och jag var inbjuden att grilla korv. Det smakade bra att stå ute i trädgården, väl påpälsad i snön och äta välgrillad chorizo. Resten av dagen vilade jag ryggen och passade på att fundera om framtiden. Vad vill jag göra om jag arbetsskadan blir mindre påtaglig och kroppen läker? Vad vill jag göra om kroppen inte läker? Finns det bättre alternativ än att arbeta kvar på landstinget Sörmland?

När kvällen kom så skrev jag en del om för mig viktiga saker och mindre viktiga saker, en hel del om mina erfarenheter från landstinget. Det är bra att jag varit flitig att notera i mina anteckningsböcker, de är ett bra stöd för minnet.

Jag somnade framåt ett-tiden på natten.

17 februari 2012

I vanlig ordning så är jag uppe tidigt. Jag känner efter i kroppen och det känns hyfsat, inget illamående och ingen yrsel, bara tinnitus och lite rygg och nackvärk.

Hyresvärden kommer vid klockan 8 och skall renovera en trappa mellan våningarna och måla, så jag passar på att skriva lite.

Framåt lunch så tog jag en promenad i omgivningarna efter att först planerat detta med att bland annat kolla med ena dottern att hon kan komma hämta med bil om det behövs occh det kunde hon.

Det var soligt och ganska kallt och välplogat så att broddarna fungerade. Jag gick och lyssnade på talboken ”Bokhandlaren i Kabul”. Det var lärorikt att höra om andra kulturer och jämföra med sin egen, men samtidigt mycket skrämmande. Vad är demokrati? Vad är civiliserat beteende? Vad är människovärde? Och varför är det så svårt för vissa människor att tillämpa ”allt ni vill att människor skall göra för er, det skall du göra mot dem”?

Det var ganska kämpigt för ryggen på slutet av promenaden så det blev vila på eftermiddagen och värktabletter. På kvällen hade Margareta och jag lovat vara diskovakter på ett disko som ett av barnbarnen var med och ordnade på skolan. Det var bara två timmar och egentligen inget mer att göra än att trösta småungar som ätit för mycket godis och läsk och som mådde lite illa.

När jag kom hem så tittade vi lite på TV och så vakade jag in natten.

18 februari 2012

Jag var uppe mycket tidigt och tog smärtstillande och sedan lyckades jag slumra om en timma till innan det var dags att göra frukost tillsammans med Margareta. Vi hade lovat ordna en frukost för Anna, William och Nico, så det blev färskt bröd, bacon, stekt ägg, amerikanska pannkakor, kaffe, hemgjord juice och lite till.

Nu skall jag göra Qigong innan jag sträcker ut mig och vilar, för det frestar på ett Qigongpass.

Nu har jag genomfört mitt pass, det känns bra. Visst det sätter igång värk i ländryggen, men det är inte en ”skarp” smärta utan en hanterlig smärta. Nacken ger sig också tillkänna, men det är samma sak där, uthärdligt. Framför allt så känner jag att humöret blir bättre.

Till kvällen hade vi bjudit en arbetskamrat till mig från ett tidigare arbete och hans fru. Vi hade en trevlig kväll med färsk sparris, skinka hemgjord aioli/majonäs,västerbottenost och mycket goda kräftor från höstens kräftfiske i Gusum.

Det blev ganska sent vilket passade mig bra för att det var angenämt att träffa dem och att jag vill vara vaken länge.

Nu är klockan ett på natten och jag skall gå och läsa en stund.

19 februari 2012

Jag vaknade vid fyratiden, sedan har jag läst lite, varit uppe och läst lite och tagit smärtstillande och när de verkade så kunde jag sova någon timma till.

Det ser ut att bli en fin dag idag, jag skall försöka åka och hämta mor i Katrineholm, det borde gå med kanske bara något stopp efter vägen.

Mamma och jag skall gå på LoisDeGeer och se och lyssna på ”Peter Carlsson och de Blå Grodorna” i eftermiddag. Det är en försenad åttioårspresent till mamma.

Vi fick skjuts till föreställningen som började en och halvtimma innan föreställningen med en mingelbuffe. Det smakade mycket bra. Föreställningen som varade upp emot två och en halvtimme var mycket bra. Förutom Peter Carlsson på scenen så hade han fyra mycket duktiga musiker som tog en stor del av föreställningen. Det var mycket historieberättande och mycket standuphumor. Ja det var verkligen roligt och tiden gick snabbt och jag glömde ryggproblemen. Det var en paus efter ungefär en timmas show och det passade mig bra för då fick jag sträcka på ryggen.

När vi kom hem så försökte jag vara vaken så länge det gick.

20 februari 2012

Jag har sovit mycket dåligt i natt. Nackvärken var olidlig, jag fick som kramp i nacken och som inte det var nog så började magen djävlas. Det är väl av all smärtstillande som jag stoppar i mig?!

Margareta och jag har lovad sponsra en sportlovsdag i morgon för barnbarnen vid en skidanläggning, Ånnaboda, inte långt från Bokladan, så vi kombinerar resan dit med att först skjutsa hem mamma.

Först åker vi till Katrineholm och senare under dagen så kommer dottern med barnen direkt till vår slutdestination i Östansjö. Det är en solig och fin dag och vägen är fri från is och slask. Margareta och jag följer mor till lägenheten och säger på återseende., så här på vintern så ses vi inte varje vecka, men till våren och sommaren så blir det oftare, ja det blir nog oftare nu på vintern också, nu när far har avlidit.

Efter någon timma så åkte Margareta och jag vidare till Östansjö och på vägen dit så stannade vi i Sköllersta och köpte korv, kyckling och lite annat där vid fabriksförsäljningen hos Lithells. Vi kom slutligen till Tystinge i Östansjö och kom in i huset som bara hade ett par el-element på, men det var hyfsat varmt ändå. Det fanns ved och jag satte igång en brasa i vedspisen och efter en stund så var rums temperaturen uppe i tjugo grader.

Framåt femtiden kom Anna med barnbarnen William och Filip och sedan var det inte en lugn stund för de skall hela tiden brottas med varandra. Det är en hel del överskottsenergi som skall bort i brottningen. Vi lade oss ganska tidigt då vi skall upp tidigt för att åka till Ånnaboda skidcenter som ligger någon timmas bilresa härifrån, lite norr om Örebro vid Garphyttan.

Det har varit en hyfsad dag om jag tar bort nacken och axeln, som har gjort för jävligt ont.

Dotter och de två barnbarnen delade rum på övervåningen på min mors lantställe, medan Margareta och jag sov i vardagsrummet på nedre botten.

21 februari 2012

Vi vaknar tidigt och jag eldar i spisen och får upp värmen i köket. Det tar inte så lång stund tros att huset är ganska omodernt och har stått där i blåsten på närkesslätten i över hundra år.

När man tittar ut så ser vi hur regnet öser ner och det är tre till fyra plusgrader. Kan det finnas snö vid Ånnaboda? Ja, det är bara att åka dit, vi har ju lovat barnen. Det tog knappt trekvart att åka dit och vi kom till ett snörikt landsskap och solen tittade fram och vi fick ett underbart vinterväder. Ånnaboda har två nerfarter från en kulle som heter Storstenshöjden. Det är synd att jag inte har känt till detta ställe tidigare eftersom det ligger så nära vårt sommarställe och tydligen är mycket snösäkert. För min egen del spelar det nu inte så stor roll, jag kan bara med saknad stå och titta på skidåkarna i backarna göra något som jag längtar att åter kunna göra någon gång. Sedan arbetsplatsolyckan tolfte oktober 2010 så har jag inte kunnat åka skidor vare sig horisontellt eller vertikalt, vilket jag saknar oerhört. Barnbarnen och dottern åkte några timmar och hade trevligt i backarna som var hyfsat utmanande för nybörjare. Ena grabben hade med sig skibord som han behärskar bra och minsta grabben och dottern hyrde skidor. Det var också minstingen som vi fick vänta in när vi skulle åka hem, han ville åka den röda backen gång efter gång. Man kan nog säga att det här var den gången som han lärde sig utförsåkning.

När jag stod och tittade på tillsammans med Margareta så ringde telefonen och det var P som hörde av sig. Dels undrade han hur det var med mig och dels ville han informera mig om att har har tagit över ett par sysslor som jag tidigare hade hand om och det är väl okey för han är en bra rakryggad kollega inte som de flesta andra blötdjuren som sitter och duckar. Jo han har tagit över min plats i SKL:s nätverk för kanslichefer och han har tagit över min roll som ordförande i styrgruppen för EDIL och han kände väl sig lite generad över det och ville berätta det för mig innan jag fick veta det på annan väg. Jag tycker det är just av honom att ringa och berätta, som sagt, det är en bra kille och jag sade åt honom att han gör rätt i att ta för sig. Bättre att han gör det än att någon skitstövel gör det.

På hemvägen efter bara fem minuter så somnade grabbarna i baksätet på bilen. Det kostar på att åka skidor.

När vi var tillbaka i Östansjö så hade vädret förändrat sig radikalt och det blåste och spöregnade.

AJ ringde och undrade hur det var ställt med mig. Det var jul att höra hennes röst Jag tycker hon var en god arbetskamrat. Jag delar inte hennes politiska engagemang och tro på politikens möjligheter, men bortsett från det så är det en god och bra människa. Hon rekommenderar mig att så snart jag kan dra så fort jag kan från landstinget Sörmland och ägna mig åt annat. Hon liksom jag är rörande överens om att på landstinget så har det ansamlats ett sorglig skara av politikens ”division sju spelare” och att det är förfärande att det kan fortgå utan att partierna inte tar itu med dessa misslyckade existenser.

Vi åt kvällsmat tillsammans och Margareta, dotter och barnbarn spelade kort medan jag satt och läste och försökte hitta en ställning för ryggen som var minst smärtsam, för jag kan inte ta mer värktabletter, magen håller på att braka ihop och den värker till och från hela tiden.

Det blev tidigt i säng för grabbarna var trötta och det var Margareta och jag också, men inte fan kunde jag sova den här natten ostört.

Till skillnad mot natten innan så var natten blåsig och regnig och det gjorde faktiskt inte så mycket för jag var redan störd av rygg och nackvärk. Jag fick gå upp och ta smärtstillande och jag fick tända och läsa flera gånger och sov bara lite dessemellan.

22 februari 2012

Jag klev upp tidigt och tände i spisen och så läste jag en stund innan Margareta och jag gick upp och ordnade frukost för om en liten stund så skulle svärsonen och ett barnbarn till ansluta och hela den familjen skulle vidare till Gustavsviks badet i Örebro. Margareta och jag stannade kvar ett par timmar och vilade öronen som hade tagit ganska mycket stryk av barnbarnens evinnerliga pratande och tjatande.

Jag var ute i Bokladan och tittade efter en bok som yngsta grabben ville ha. Han har fått för sig att han skall bli upptäcktsresande och vill åka till Grekland med oss och upptäcka saker och som förberedelse inför detta så skall han läsa på om grekisk mytologi och historia och vad kan vara mer passande för en ung man i hans ålder än att läsa om Solon, Perikles och andra kloka politiker, den sorts politiker som idag inte syns till tros att det finns fler politiker idag än på den tiden, om man skall uttrycka sig respekt- och måttfullt. Jag hittade en bok som handlar lite om det och även annan historia så den hade han fått med sig.

Innan vi åkte så klippte jag vinrankorna så de skall vara färdiga inför sommarens blomning och förhoppningsvis gott om vinklasar i år igen, fast jag måste säga att det känns mycket fjärran från vinklasar när man står här i snålblåsten.

Vi åkte hem och sedan gjorde jag inte speciellt mycket mer än vilade.

Det skall bli skönt att sova i egen säng om det nu blir så mycket sova av, sedan arbetsplatsolyckan så har nätterna mer och mer blivit en pina än en stund för rekreation och återhämtning.

Jag har fått mail från Rolf Johansson på Kinnarps som lyder enligt följande:

” Hej Kent . 

Jag ringde dig på jobbet men fick höra att du var sjukskriven.
Jag provade också din jobbmobil men det var telefon svarare på den.    

Mitt ärende var att jag skulle höra hur det går för dig och som jag nämnde när vi pratades vid förra gången 9/2 om det är någon jag kan hjälpa till med //Hälsningar Rolf    

Med vänliga hälsningar/Best regards

Rolf Johansson”

Jag besvarade mailet innan jag gick till sängs på följande sätt:

” Hej!

Ja, jag är sjukskriven och det är på grund sviterna efter arbetsplatsolyckan den 12 oktober 2010, så jag har medvetet hållit mig borta från telefoner och datorer och arbetsrelaterade aktiviteter.

De här problemen har jag haft mer eller mindre hela tiden sedan olyckstillfället och de har inte bara skadat min kropp utan också min själ och min arbetsförmåga och har lett till personliga svårigheter på min arbetsplats.

Jag skall numera inte bara försöka läka kroppen och själen (jag går just nu en MMR-utbildning; multimodal rehabilitering mot långvariga smärttillstånd i landstinget Östergötlands regi) utan också behöva utkämpa en ojämn kamp med AFA:s försäkringsbolag och ert försäkringsbolag, där man inte vill ta min verklighet på allvar. Det är fruktansvärt jobbigt att någon som inte ens har träffat mig vill ta min verklighet ifrån mig, att ringakta och förminska det jag upplever varje minut.

Jag är glad att du hör av dig och jag känner att du är genuint intresserad av mitt hälsotillstånd och välbefinnande och jag är den första att önska att jag kunde komma med positiva besked, men det har jag inte.

Jag tackar för erbjudandet om hjälp, och det får vi återkomma till inom en snar framtid, just nu så letar jag bland flera olika läkare och behandlingsformer efter hjälp.

Med vänlig hälsning

Kenth Lampa”

Jag uppskattar verkligen hans intresse i det som hans företag har orsakat mig, men kan han verkligen förstå konsekvenserna för mig?

 23 februari 2012

Jag har sovit mycket dåligt och sitter nu och skriver detta kl halvfyra på morgonen. Det blåser kraftigt ute och är becksvart. Nu när jag skrev föregående mening så stavade jag fel på två ord kraftigt och becksvart, jag skrev ”kraftigt” och ”bekcsvart”. Det där är typiskt sedan olyckan, antingen kastar jag om konsonanterna på det här sätter eller så missar jag mellanslag.

Jag låg och läste en stund och sedan gick jag upp och tog frukost. Vid niotiden bar det av till Qigong-träningen. Det gick inget vidare med träningen i den meningen att det utlöste en kraftig nack- och huvudvärk även ryggen satte igång. Vi hade samtal om hur man skall utveckla det som ger glädje och mening i tillvaron. Jag måste säga att just idag känns det inte som om något kan glädja en och den synen hade även den andra killen som deltar i kursen. Vi har båda en rejäö svacka idag. När jag kom hem så tog jag smärtstillande och då släppte huvudvärken, men det andra helvetet fortsatte om än i mindre omfattning.

Meningen var att Margareta och jag skulle åka in med barnbarnen till Naturariumet i Norrköping, men jag ser nu på deras hemsida att det är inte öppet idag, så vi tar en promenad i omgivningen. Det är min fru, jag, yngsta dottern och barnbarnen som tar en runda. Den blir inte lång för jag har så svårt att gå särskilt nu när det är isigt och jag hamnar ideligen på efterkälken. Det är det viktigaste jag har, har haft och kommer att ha, min familj. Det är det som ger mening med att gå upp och möta en ny dag.

I morgon är det tänkt att Maria och jag skall följa med till Sigtuna när Margareta skall dit och arbeta.

Margareta och jag fikade med barn och barnbarn. Margareta hade varit i Åby på bageriet där och köpt oss varsitt gott wienerbröd.

På eftermiddagen tittade jag på filmen Amelie från Montmartre, men hade knappast någon behållning av den för jag blir sämre och sämre, nacken värker och ger mig en obeskrivlig huvudvärk. Jag mår illa fruktansvärt illa och är på vippen att kasta upp. Jag skall försöka hålla emot för kräkas orkar jag bara inte göra med den här nackvärken.

Jag noterar att kungliga familjen fått tillökning och det är väl bara att gratulera, om det är viktigt eller inte det är osäkert men vad som är säkert är att det är viktigt med barn.

Klockan är strax 11 och den värsta huvudvärken har gett sig, nu är det bara nacken och ryggen och illamåendet som skall ge med sig. Nu börjar nattvaket.

24 februari 2012

Klockan är tre på morgonen och jag håller på att gå sönder av värk, illamående, yrsel och tinnitus. Det är omöjligt att sova. Jag får ta en minut i taget och försöka göra det bästa av den och hoppas att nästa blir bättre. Jag har tagit mer smärtstillande och sitter nu och hoppas det skall fungera. Vad gör man när det är så här? Jo jag sitter i en stol eller på sängkanten i mörkret och hoppas att det skall släppa.

Jag har haft ont i nacken i över fyra dygn och det verkar bli värre och värre.

Margareta och jag åker till Sigtuna. Klockan är sex och det är mörkt när vi hämta Maria inne i staden. Hon har sportlov eftersom hon arbetar som lärare.

Margareta kör bilen och vi stannar vid OK i Katrineholm och sträcker på oss och köper varsin kopp kaffe.

Vi är framme i Sigtuna vid niotiden, på det hotell där Margareta skall arbeta. Maria och jag åker ner mot centrum. Jo det är faktiskt en stad trots att invånarantalet är knappt tiotusen. Vi gick nere vid strandpromenaden och njöt av det soliga vädret. Jag hade glöm mina isbroddar så jag fick gå med stor försiktighet. Isen låg blank och tjock och det var ett perfekt väder för skridskoåkning, vilket en del stadsbor hade tagit fasta på.

Från stranden gick vi den korta biten upp mot huvudgatan, där vi hittade ett kafé och varsin kopp choklad. Jag fick ett samtal från J och vi talade om min situation och jag berättade för honom om att jag är i onåd hos politiken, men att jag skall försöka hjälpa honom tillbaka till landstinget, som han så gärna vill. Obegripligt egentligen, varför han vill det, men visst vill han så skall jag försöka, även om mitt ord nu för tiden inte väger något alls. Jag skall ta upp det med H när vi ses.

Maria och jag fikar och jag berättar för första gången utförligt hur min situation är på mitt arbete och hur det har utvecklats från olyckstillfället fram till idag. Jag tar även med några få bilder från det landstingspolitiska livet utan att för den delen svartmåla och inte heller försköna det. Jag ser att hon lyssnar intensivt, men hon ställer inte så många frågor heller, antingen så är jag väl duktig på att beskriva vad som skett i landstinget så frågor är överflödiga eller så är hon förstummad av min berättelse. Vi rundar av vår fikastund tillsammans och övergår till att prata om trevligare saker än landstingshistoria. Åter ute i solen så riktar vi våra steg mot en bokhandel, det är ju bokreatider. Maria hittar ett par romaner och själv hittar jag en bok av Sture Linnér som skrivit om Herodotos, sedan fick jag äntligen tag på en guidebok om Paris, en exakt likadan bok som den som blev borttappade på flygbussen in till Paris, när vi senast var där på besök. Vi hade ett trevligt samtal med bokhandlaren och fortsatte sedan några meter till och åt lunch på en hyfsad restaurang, det blev en pastarätt med kyckling. Vi lämnade huvudgatan och gjorde avstickare till S:t Olofs kyrkoruin och Mariakyrkan som ligger bredvid varandra, sedan tog vi bilen och gjorde den korta bilfärden till Skokloster. Slottet var förstås inte öppet, men vi fick njuta av den vackra byggnaden utifrån. Efter en stund så åkte vi tillbaka till Sigtuna och hämtade upp Margareta och så bar det av hemåt.

Det blev för mycket bilåkning det blev det, men jag behöver komma ut och tänka på annat och att umgås med familjen de stunder som står till buds.

Det blev en vidrig kväll, jag har stora problem med nacken, det är som kramp och domningar och det ger huvudvärk.

25 februari 2012

Tack gode gud, när jag vaknade vid fem-tiden så hade i varje fall huvudvärken släppt sitt tag och nack och ryggvärken hade dämpats lite och det kändes bra.

Jag tog en kort promenad utanför och fick sedan en massage av Mats, så nu känns det mycket avslappnat och rent av bra.

Det är dags för mitt Qigongpass.

Det gick bra idag, det utlöst inte värre värk i nacke eller rygg som det gjorde i torsdags.

Jag tittade på fotboll idag tillsammans med svärson och barnbarn. Det var matchen Chelsea mot Bolton. Det blev en hyfsad match, i varje fall andra halvlek. Chelsea vann hemma på Stamford Bridge med tre mål mot noll. Roman Abramovich såg glad ut. Nu skall jag se en film och försöka vaka så sent som möjligt.

26 februari 2012

Varför vaknar jag klockan halvtre på natten efter knappt tre timmars orolig sömn med värk i nacke och rygg med skuldkänslor, skuld över att man har det som man har det? Det är ju knappast mitt fel att jag sitter med de kroppsliga defekter som jag nu har. Jag har inte tillverkat en felaktig stol. Jag har inte missat att leta upp den och ta bort den felkonstruerade stolen från landstinget. Jag är inte skyldig till att landstinget har haft dåligt och icke fungerande arbetsmiljöarbete. Varför känner jag mig då skyldig? Är det för att jag i sviterna av mina skador uppträtt på ett sådant sätt att min ”kollegor” i ledningen har råkat illa ut eller på annat sätt fått känna sig obekväm med mitt sätt att agera eller uttala mig? Visst är det väl så eller inte att organisationen och dess väl och ve står över den enskildes väl och ve? Lite ”stryk” får man väl tåla när man sitter i ledningen och kan man projicera organisationens tillkortakommanden på en person, så är det väl dennes förbannade skyldighet att stillatigande bära den syndabocksrollen eller ”tystlåtet” ta rollen och försvinna ut ur organisationen på ett sådant sätt som man tar bort de mögliga delarna av osten och låter de hälsosamma delarna leva vidare. Nu finns inte den defekta biten kvar i vår ledning, vi har gjort vad vi kunnat, vi har varit toleranta fram till och långt utöver vad man rimligtvis kan begära av oss som ledning, men det gick inte längre. Den här personen måste ha haft andra fel redan från början det är inte bara sviter av en olycka, en olycka som väl egentligen när man tänker efter var speciellt svår och förresten vi har ju verkligen frågat om hur det stått till och vi har bekymrat oss, men nu måste vi gå vidare, vi har en skyldighet mot politiken att hjälpa dem att förverkliga sina mål och det står över allt annat. Herregud jag jobbar ju i landstinget och jag vet ju hur det är med sådant här, det var inkompetenta tjänstemän som värvades av någon enskild politiker och hade jag fått bestämma så hade jag aldrig tillåtit det hända, tecknen fanns ju redan då i skyn, men nu är nästan alla dåliga äpplen i korgen borta och äntligen kan vi få börja arbeta med vårt viktiga arbete. 

Nu är klockan sju på morgonen och jag har sovit ytterligare kanske två timmar. Jag skall skriva lite på datorn och sedanlägga mig och läsa en stund.

Det är dags för Qigong och sedan frukost Det ser ut att bli en solig dag, ser faktiskt ut som våren är på gång.

Det kändes bra efter denna övning. Nu skall Margareta och jag åka till kalkstenbrottet i Skärblacka med barnbarnen.

Vi åkte till kalkstenbrottet och det var en bra tidpunkt att åka för solen sken och ungarna var rätt lugna. Vi införskaffade lite proviant hos OK vid trafikplatsen Klinga. När vi var framme så visade det sig att det var inte långt att gå, bara några hundra meter, men det som var bekymret för mig var att stigen var så isig och jag hade glömt ta med bråddarna. Det blev till att gå mycket försiktigt och till slut var vi framme i brottet, som var mycket större än vad jag kunde föreställa mig. Vi gick runt en stund och sedan avnjöt vi matsäcken bestående av kexchoklad och läsk.

När vi var tillbaka hemma så lade jag mig att vila och titta på film.

Framåt kvällen så började värken öka i ryggen och jag tog smärtstillande. Jodå ryggvärken gav sig lite, men i stället så fick jag våldsamma magsmärtor.

Jag vakade in natten och magsmärtorna gav med sig när jag fått dricka lite yoghurt.

27 februari 2012

Jag har sovit hyfsat i natt, det blev nog fyra till fem timmar med bara ett par avbrott. Margareta och jag gick upp tidigt och åkte in till Rejmes, den ena bilen skulle in på service.

Margareta släppte av mig några hundra meter hemifrån så att jag kunde promenera tillbaka och få lite motion och det var skönt för solen har börjat titta fram.

När jag kom hem så ringde jag Patientnämnden, KD. Det var svårt att komma fram, det är tydligen många som vill komma i kontakt med dem. Efter en timmas försök så nådde jag dem och fick följande besked.

Primärvårdschefen Margareta Swartz hade beordrat en teknisk undersökning av TeleQ-systemet och kommit fram till att mitt samtal till VC Kungsgatan har registrerats (jag skall få mail med exakta uppgifter) och att vårdcentralen skall ha sökt mig tre gånger men inte fått svar. Kanske beror det på dålig täckning med TDC?  Något fullgott svar till varför jag inte togs emot på vårdcentralen när jag kom dit fysiskt har inte getts. Enligt patientnämnden så skall ett akut besök på vilken vårdcentral som helst alltid tas emot. Det skall göras en medicinsk bedömning, i mitt fall har detta inte fungerat. Det här fungerade uppenbarligen inte heller på VC Medicinskt Centrum och på VC Åby. Det finns heller ingen förklaring till varför någon anteckning i patientjournalen inte gjordes när jag var på VC Kungsgatan och avvisats. Jag fick veta att vårdcentralschefen Bågenholm har gjort anteckning i patientjournalen i samband med vårt samtal på telefon den 18 okt 2010. Jag fick och har fått ett mycket bra bemötande från personal på Patientnämnden, de är serviceinriktade, men….. Jag säger men, de har lätt att gå i försvarsställning för sin organisation genom att försöka hitta svar på felaktiga beteenden i organisationen där svar inte behöver letas fram därför att organisationens beteende i sig är svar nog. Jag tänker på avvisandet från vårdcentralerna.

Nu har jag genomfört min Qigong och jag känner mig bra till mods. Ryggen klarade övningen rätt bra.

Aftonbladet hade idag en artikel om arbetsskador och man ville ha in berättelser om arbetsskador och på den anmodan svarade jag och sände in mitt bidrag. Det skall bli intressant att se om det blir något mer om detta.

28 februari 2012

Jag sov hyfsat i natt och mår hyfsat, bara lite värk i nacke och rygg, illamående och tinnitus. Jag var nog bra uppe och sträckte på mig ett par tre gånger.

Det ser ut att bli en riktigt grå dag. Det har snöat i natt och det ligger ett tunt smutsgrått lager med snö på de höstplöjda fälten utanför fönstret där jag sitter och skriver. Jag tror till och med att fåglarna är lite besvikna på väderleksutvecklingen för de spelar inte lika mycket idag, jämfört med igår då solen sken.

Just nu sitter en hackspett och hackar (vad annars) på en fettboll i en foderautomat. En hackspett gör slut på en boll på ett besök, medan andra småfåglar kan hålla på och jobba med en fettboll i dagar. Det är en riktig marodör den där hackspetten.

Innan jag gick upp i morse vid halv sjutiden så funderade jag på politik och de yttre formerna ör hur politik utövas. Det är ganska likt religionernas liturgi, vem som förbereder, genomför och lyfter fram dagens viktiga texter, vem som skall säga vad och när det skall sägas och hur deltagarna skall agera och hur ordet, det talade och det skrivna skall spridas till omvärlden.

Jag har varit på Qigongträning och det gick si så där. På det hela taget känns det bra under och efter träning, men jag fick kraftiga problem med nacke och rygg och det gav inte med sig förrän jag hade tagit smärtstillande.

Jag skall kontakta vårdcentralen i Åby idag och försöka få ett läkarintyg för halvtidsjukskrivning.

Jag tittade på TV och vakade in natten i vanlig ordning. Jag hade mycket svårt att somna in och fick förutom det gamla vanliga även magvärk.

29 februari 2012

Jag gick upp mycket tidigt för nacken och ryggen väckte mig och tyckte väl att det var dags att gå upp och gnällskriva lite grann. Vilket jag nu gör!

Jag gjorde min Qigongövning och det känns rätt så hyfsat.

Jag skall försöka klara mig utan att använda smärtstillande idag. Senast jag tog tabletter så var det vid tretiden i natt.

Margareta och jag äter en sen frukost och sedan sitter vi och läser. Jag känner värken smyger sig på, men än så är den hanterlig.

Vid 12-tiden å åker vi till stan för att shoppa ett par saker och vi tar en fika på Espresso House, ja det är väl café på svenska. Nu börjar det kännas för eländigt i rygg och nacke.

När vi kommer tillbaka till parkeringshuset så tappar jag en nyckel på garagegolvet, men jag är oförmögen att böja mig och ta upp den och får vänta på Margareta så hon tar upp den åt mig. Det känns verkligen inte bra.

När vi åker hem så är det knappt jag kan sitta i bilen, förutom värken så är jag illamående och jag är lite yr och huvudvärken sätter igång.

Nu är klockan strax tre på eftermiddagen och illamåendet har släppt lite grann. Jag skall försöka gå en kort promenad.

Det var knappt jag kunde gå de 800 metrarna fram och tillbaka, hela kroppen värkte så rent ut sagt för jävligt.

Jag fick på eftermiddagen fick jag samtal från en arbetskamrat. Vi arbetade tillsammans tills för ett par, tre år sedan, då jag bytte tjänst. Det är ett tag sedan vi samtalade och det var som vanligt inspirerande att höra honom och hans syn på livet och sakernas tillstånd i största allmänhet, med andra ord en klok karl.

Klockan halvåtta så stod jag och ibland satt jag och tittade på matchen Kroatien mot Sverige och till min stora förvåning så stod Sverige upp mot Kroatien som är mycket svårslaget hemma och dessutom vann vi med 1 mål mot tre och Sverige, läs och häpna, gjorde alla målen. Hela laget förutom en person gjorde mycket bra ifrån sig och det var riktigt roligt att se två spelmål av Sebastian.

Nu har jag hämtat hustrun från sitt logemöte där hon bland annat har utbildat logevännerna i hantering av hjärtstartare med mera.

Nu är klockan elva och jag skall vaka in natten så länge det går. Det har inte varit någon bra dag idag, förutom fotbollen.